tisdag 26 januari 2021

På't igen!

En vecka av berg-och-dal-bana har passerat. Bättre nu! Lönen kom, jag betalade in årets inbetalningar till CSN i ett bräde men kan ändå föra över 15.000 till spar/investerande. Gott så. Och jobbet har, ta mig tusan, känts rent av roligt denna vecka? Herrejösses. Aldrig haft sådana jobb. Vet förstås att den känslan är flyktig och det är okej att det är så, men det var en positiv erfarenhet att göra: jobb behöver inte vara "helt okej" som bäst och "fullständigt vidrigt" som sämst: det kan också vara skoj mitt i ett vanligt jobbsammanhang. Intressant.

Men det ändrar förstås inte mina planer på att någon dag inom en inte allt för avlägsen framtid välja bort ett vanligt jobbliv. Därmed fortsätta spara! Sambon håller på att dra fram planteringsjord på vardagsrumsgolvet i detta nu. Ser så framemot vår och börja odla. På riktigt nog det enda jag har att ordentligt ser framemot i denna pandemitillvaro. Men odling är inte fy skam. 

Blir bra det här. Svackor är okej. Dom går oftast över. Upp i sadeln igen!


måndag 18 januari 2021

En svacka i planeringen

Det började med en tung och moloken stämning förra veckan. En känsla av att inte vilja vara där jag är, men heller inte riktigt känna glädje över vart jag vill eller hur det kommer att bli. Svårt att förklara, men kan tänka mig att detta tillstånd förstärkt gånger tio uppfyller kriterierna för en klinisk depression.

Svårt att se vart det kom ifrån, säkert påverkat av pandemi-tillvaro där livet just nu verkligen mest innehåller tradigheter. Utebliven träning. Jobbigheter på arbetet men samtidigt ingen pepp i att spara lön och sikta på något annat "för vad spelar det för roll". Så nedslående. Addera en rejäl skvätt hälsoångest och känsla av att äsch man lever, man dör och det kan ske när som helst och säkert har jag redan cancer nu. Skitvecka som sagt. 

Förstås i enlighet med detta raderas hela mitt blogginlägg när jag försöker publicera det också. Så det här får bli en kortversion. Hoppas på ljusare stämningsläge framöver. Men just nu, blä.

onsdag 13 januari 2021

Gröna vågen 2.0

 Som en förlängning på mitt tidigare blogginlägg: kan man tänka sig att den är en variant av gröna vågen som pågår? Från SVT:s Hundra procent bonde, till Mandelsmanns trädgårdar, till att inflyttandet i Stockholm faktiskt minskar för första gången på flera år. Hur tekniken gör att de hippa storstadsjobben faktiskt inte endast kan utföras i städerna.

Exempelvis min partner: hans arbetsplats blev från och med mars förra året blivit kontorslöst. Från att ha haft typiskt hippa innerstadskontor med arkad-spel, pingisrum etc. på arbetsplatserna. Nu: alla ska jobba hemma och det skall så fortsätta oavsett pandemi eller inte. 

Hur mycket är det värt att betala i pengar/tid att bo centralt? För vår del: funkar halvoptimalt att vi båda jobbar hemifrån från vår 40 kvm lägenhet. Gudskelov gick det att klämma in en liten arbetsplats i sovrummet, för annars hade det nog inte gått överhuvudtaget, men jag ser inte att det är såhär vi vill ha det i flera år framöver. 

Samtidigt: det är också här i storstaden vi har vår umgängeskrets. Det är här min partner har hela sin familj&släkt. Vi har inget givet annat sammanhang att söka oss till. Vi är båda lite oroliga för att en flytt kan komma att innebära ett rätt så ensamt och socialt isolerat liv. Enklare kanske om vi skulle ha barn, det är väl en klassiker att särskilt mindre barn åtminstone ger kontakt med andra föräldrar? Fast om vi aldrig vågar pröva, hur mycket kommer jag då inte riskera att ångra mig...

Det är inte lätt detta med livsplanerna. Livsplaner kräver mod.

Det odlande livet

 Jag började intressera mig för min ekonomi på allvar ett par år innan trettio. Började med Claes Hembergs blogg, oj vad viktig den blev för mig! Helt plötsligt var det som att det gick att förstå vad man kan göra med pengar, att det inte bara behöver finnas på ett sparkonto eller riskera att puts väck försvinna i en oförutsägbar aktiemarknad (vilket var den enda diffusa uppfattning jag hade om börsen. Och förstås "köp billigt, sälj dyrt" men hallå jag visste varken hur man kunde köpa eller när något var billigt eller dyrt).

Jag tuffade på med att fortsätta läsa andras bloggar, Rikatillsammans, miljonärinnan30 etc. Jag bodde samtidigt för första gången i en riktig storstad, och utgifterna växte snabbt trots att livet inte var särskilt extravagant. Insåg att mitt största ekonomiska mål, och investerande, skulle behöva bli en bostad. Så det var bara att försöka spara på och investera så mycket jag vågade (inte jättemycket).

Några år framåt i tiden: bostadsrätt inköpt, ganska tilltufsad och desillusionerad av arbetslivet, även ganska less på storstadslivet och liksom hela konsumtionsgrejen. Började försöka hitta en riktning igen, något att längta till. Vet inte riktigt hur det gick till men jag började följa odlingsbloggar och läsa böcker om odling. Elin Unnes, den coola rockjournalisten och sedan helhjärtade odlaren, var bland dom första jag läste (hennes blogg thesecretgardener är fantastisk!). Hon skrev hur hon hittade odlingen när hon var riktigt på nära in i väggen på sitt dåvarande jobb, och hur ett besök i en tuffsig och gullig kolonilott gav henne mersmak och en längtan efter detsamma. Hon läste sedan odlingböcker i ett år, kunde allt i praktiken, och fick sedan kraschlanda i en egen jordlott och märka att teori och praktik inte alltid överlappar. Men hon skrev så roligt! Och jag kände så igen mig i att vara vilsen i ett jobbliv som sakta men säkert höll på att bryta ned en, och behov att hitta något som gav glädje och energi.

Tog kanske ytterligare något år innan jag insåg att min diffusa plan om ekonomisk frihet och tankar om ett odlande och självhushållande liv verkligen kan gynna varandra och gå ihop. Har sedan hittat flera andra bloggar som också lever/strävar efter detta. Blir glad av det, det är som back to basic men utan 1700-talets svält, sjukdomar och urdåliga hus.

Den här boken är förresten väldigt bra. Den kan man läsa och drömma sig bort i:




måndag 11 januari 2021

En måndag i januari

 Ställt upp datorn på köksbordet, also known as hemmakontoret. Har nu arbetat i statlig tjänst i snart två månader. Rätt stiltje jobbmässigt för mig på grund av chefsbyten så jag hamnar lite på min egen kant som nyanställd och det faktum att en inte är på en fysisk arbetsplats. Skönt på ett sätt, men också gnagande känsla av att "såhär ska det ju inte vara, jag måste ju vara produktiv och visa vad jag kan!". Återigen handlar det väl om att behöva inse att det kommer börja rulla igång, men ja, ändå gnagande.

Samtidigt: hade jag varit kvar inom hälso- och sjukvården nu hade det med all sannolikhet varit full rulle (och då är jag inte ens sjuksköterska/läkare på sjukhus liksom), med arbete i visir och massa jobbigheter i det. Så glad att slippa det. Känner mig verkligen som en priviligerad tjänsteman som sitter lite pösigt på sin (pinnstol) hemma och klagar på att det är för lite att göra. Har aldrig känts så tidigare på en arbetsplats, i alla fall inte mer än 1-2 veckor för sedan har allt rullat igång i ett ofta hiskeligt tempo.

Så jag pöser på. Handlar en semla på lunchpromenaden. Gör lite bankärenden på min privata dator. Läser protokoll och annat på jobbdatorn. Också en tillvaro, om än en ovan sådan. Samt detta: min nuvarande tjänst är tidsbegränsad till två år. Tyckte först att det kändes lite stressande att inte ha en fast anställning, men börjat inse att det finns fördelar med detta. Om jag vill lämna ekorrhjulet, eller åtminstone minska det, om två år blir det rätt naturligt när tjänsten går ut. Förhoppningsvis är jag och min partner redo för någon slags omprövning då: fortsätta att arbeta och samla kapital, eller är det något annat vi vill? Som sagt är vi ju inte helt i synk på när Livsplanen 1.1 om odlingar/gårdsliv ska inträffa tidsmässigt. Men det blir som en checkpoint på vägen i alla fall. 


lördag 9 januari 2021

Pandemi-planen

 Nog är en less på pandemiprat men det är lite viktigt att ha koll på vad den gör med en. Exempelvis: ens vardag är betydligt tråkigare och mer begränsad. Betydligt färre upplevelser generellt. Jag träffar knappt vänner&familj, och när det sker är det på promenad i bästa fall okej väder. Tillvaron är som seg vardag jämnt. Såklart det känns tyngre med jobb då. Såklart man vill bort till något annat. Storstad har mycket litet att erbjuda som spöar landsbygdstillvaro i just detta nu. Samtidigt kommer det ju förändras, i sommar? Får hoppas. Men det gör att jag kan känns att jag forcerar fram, vill kolla på hus nu nu nu när den egentliga planen är att flytta ut om tidigast två år. Kapitalet behöver ackumuleras. Vi båda måste bli färdiga med jobben, är ekonomiskt vansinne att hoppa ur ekorrhjulet för tidigt just nu. Så jag behöver lugna mig lite. Andas in och ut. Det kommer och det som är just nu blir förhoppningsvis snart bättre.

fredag 8 januari 2021

I riktning mot höns

 Jag har alltså nyligen börjar arbeta statligt. På en tjänst som jag verkligen velat ha. Det intressanta: när jag blev erbjuden tjänsten så kände jag mig ändå inte så glad.  Utan närmaste känslan var snarare lättnad, ”nu får jag bra tjänst med bra lön”. Framförallt slippa arbeta kliniskt med patienter. Men det är skillnad att bli lättad över att slippa något jobbigt (arbeta med patienter) till att känna att man rör sig mot det man vill. På fint psykologspråk: röra sig i värderad riktning. För min sån riktning är ju egentligen att inte arbeta alls. Eller inte som en klassisk anställning i alla fall, utan istället att arbete/intresse/fritid ska gå ihop mer. Eller åtminstone att intressen/fritid ska bli en mycket större andel av min vakna tid än vad det är idag. Exempelvis: ha en odling, få till ett litet överskott som kan säljas. Bin och gårdsförsäljning av honungsburkar? Kul! Synd bara att jag är så himla rädd att bli stungen av bin, men mer för att illustrera konceptet. Kanske rent av starta någon rätt fånig aktivitet som ”skogsbad” (tjusigt ord gör att befinna sig i en skog och typ andas och gå) för utmattade tjänstemän? Mm! 

Min partner som gillar att knacka kod har rätt enkelt att kunna göra lite inkomstbringande småuppdrag utifrån det intresset. Mitt främsta intresse är ju att äta choklad och läsa böcker så där av mina ovanstående funderingar. Behöver hitta något som andra kan vara intresserade av att betala för. Just ja! Höns och sälja överskottsägg! Höns tror jag verkligen kan bli ett intresse, verkar mysiga! Jajamän. En sidoinkomst för min fel vore främst mentalt viktigt gör att faktiskt våga ta klivet bort från att låta min tid bli köpt av en arbetsgivare. Ta tillbaka min tid. Det är ju egentligen det som är drömmen om FIRE (Financial Independent/ Early Retirement).

torsdag 7 januari 2021

Snöboll fångad i ett excelark

 Ha! Nu har jag gjort ett excelark med sammanställning sparkonton, räntekonton och aktiefondskonton. Hear me roar ekonomiavdelningar! Er största motståndare har nu gått över till er sida.

Blev excel för jag hittade inget annat. Ett försök till en uppställning är ju ändå bättre än ingenting? Jag blev iallafall genast gladare av att göra den, för slutsumman på investeringar blev högre än vad jag hade gissat på förhand (jag är ingen sifferkramare, nej. Revisionsyrket skulle vara min mardröm). För att vara litteraturintresserad samhällsvetare är jag dock mycket nöjd över mitt försök att medelst excel få ned min snöboll på (digitalt) papper och förhoppningsvis kan jag nu se hur den växer/rullar/sjunker ihop totalt. Vem vet vad för spännande som kan hända i börs och privatlivet framöver.

I alla fall. Jag tänkte att jag ska försöka lita på den här digitala anonymiteten jag försöker mig på. Så nu kommer hard core siffror och inte fjompiga procentandelar.

Såhär har jag landat hittills i min sammanställning:

Totalt i sparkonton: 227.000 (jag gillar att ha stor buffert som sagt, en riktigt stor och go en).

Totalt i räntefonder: 59.000

Totalt i (typ) aktiefonder: 1.053 000

Eftersom jag har ca 200.000 investerat på Lysa (där jag har en tredjedel räntefonder och resten i aktiefonder) blir inte uppställningen helt korrekt. Men jag vill göra det enkelt för mig så jag tar och räknar hela Lysa som aktiefonder pga lat. Min lista, jag bestämmer.  

Med enkel matematik landar min slutsumma på sparat/investerat kapital (bostad ej inräknat) på 1.339 000. Jojo! Hundratusen mer än vad jag hade gissat på rak arm innan uträkning. Kul upptäckt. Snöbollen måste ha växt utan att jag har märkt det.

Självfallet ger en sådan här summa ekonomisk trygghet. Nu måste jag till nästa trappsteg i det hela: ekonomisk frihet. Min tänkta summa i det är 6-8 miljoner beroende på hur kaxig jag känner mig för stunden. Känns däremot extremt avlägset just nu? Tror jag har skvimpat runt omkring miljonen i 3-5 års tid nu. Tagit tid att liksom börja mata in i fonder och inte bara ha på trygga sparkonton. Så vi får se hur det här går. 


En stillastående snöboll

 Den här metaforen om pengar som växer likt en rullande snöboll - jag undrar hur jag borde göra för att känna det? Så mycket som känns så statiskt och stillastående med besparingar. Jag har ju spritt ut mig själv på fyra olika banker så det är liksom svårt att uppleva effekter när det fylls på här, lite där, en skvätt där. Har försökt vara duktig och skapa excel-ark för att sammanföra allting men excel är verkligen inte min grej! Må jag aldrig behöva befatta mig med excel i ett jobbsammanhang. 

Borde försöka hitta något annat sätt att bokföra på, men jag kommer som av mig. Göra budgetar och bokföra utgifter är inte heller min grej. Är väl första klassiska tipset när man ska börja spara: "se över dina utgifter och gör en budget!" men nä. Funkat hyfsat utan för mig, men tja, med den där bieffekten av känslan av snöboll finns som inte? 

Vet inte hur mycket som är klokt att skriva ut i exakta siffror. Har någon slags känsla av att det är dumt, men samtidigt är jag väldigt förtjust i att läsa om andras siffror. Okej, men såhär: jag och min partner har goda månadslöner ihop. Jämfört med medianlönen i Sverige så mycket, mycket goda. Det kombinerat med nuvarande låga levnadsomkostnader gör att vårt sparutrymmet är stort. Vad vi i genomsnitt tillsammans gör av med i månaden ligger på omkring 22.000-25.000. I det ingår bil och hyra av ett gulligt torp. Utan torpet hade vi aldrig skaffat bil, så dom två sakerna står säkert för minst 5000:- varje månad tillsammans. 

Vad vi tror att vi ungefär kommer kunna spara var för sig varje månad är för min del är 20.000. Min partner har inte så stor koll för egen del, men uppskattar till att han har ett sparande om 25.000-30.000 (jag tror närmare 30.000. I corona-tid gör vi så lite saker som kostar pengar som vi annars unnar oss).

Ingen av oss har dock varit konsekventa med att direkt investera dessa summor. Antingen ligger pengar kvar på lönekonton eller överflyttad till ett sparkonto "tills jag sätter in en klumpsumma". Vilket vi båda är dåliga på pga jag vet inte? Att det känns jobbigt att sätta över klumpsummor? Att vi inte är bekväma med att dra upp vårt automatiska investerande varje månad ännu mer? Vi båda har sparkonton som gott kan minskas, men de fylls snarare på för att vi som sagt båda är lite bekväma och fega av oss. Samt att vi inte haft ett sådant sparutrymme tidigare så vi har liksom mentalt inte hängt med, åh löjligt det låter att skriva ut det. Men det är som att vi båda har svårt att fatta att vi har blivit höginkomsttagare ihop? Utvecklingen har varit under de senaste två-tre åren. Innan dess hade vi betydligt mer vanliga löner.

Tänker att det här året är året vi ska putta igång snöbollen och faktiskt se att den rullar. Det innebär att våga dra upp på investerandet, och att skriva utvecklingen ner på något sätt. Ska bara komma på hur. 

onsdag 6 januari 2021

Fördelningen

 Har idag räknat på min ekonomiska status/fördelning ser ut procentuellt. Om allt jag har sparat/investerat är 100% - hur ser fördelningen ut egentligen? (apropå att jag tenderar att vilja ha stora buffertar, dvs stort kontantkapital på sparkonto).

I ett cirkeldiagram ser det ut såhär

Får ändå lov att säga att det var mer investerat än jag trodde som orolig ekonomisjäl. Har ju mer med råge 2/3 investerat i aktiefonder. Sedan är det så att min summa på sparkonto fortfarande är hög i förhållande till nuvarande livsomständigheter, men ändå: för mig kan det vara känslomässigt värt att det är så. Inför kommande kraftiga nedgångar på börsen är det rimligt för mig att ha mycket på sparkonton,  för att orka stå ut och inte börja sälja. Det var jobbigt i mars när corona gjorde att börsen störtdök. Första gången jag är med om det. Gick okej på så sätt att jag inte sålde och mina månadssparande fortsatte som vanligt, men jag var verkligen inte sugen på att investera mer och minska mitt sparkonto. Vad man vet i teorin och vad som känns vettigt att göra i stunden är verkligen inte alltid överensstämmande.

Det kapital vi har pytsat in i bostad har jag inte räknat med. Tycker det är svårt utifrån att vi som sagt köpte den till högt pris som jag verkligen inte kan räkna med att vi får igen vid en försäljning. Har dock amorterat mycket och att inte belåna oss mer än 70%. Ett förhoppningsvis rimligt försäljningspris framöver och med nuvarande lånenivå så bör vi har ca 1 miljon till goda, så ca 500.000 var. Men som sagt, svårt att veta. Kan bli mindre. Troligen inte mer.

Hade varit fint med en grön del i diagrammet som var skogs- eller odlingmark! Eller kanske en tårtbit som bestod av rent guld? Något annat än detta abstrakta att ha pengar i fonder. 20% skog. Mmm! I sinom tid, i sinom tid. Läste förresten i SvD idag om det utflyttartendenserna från Stockholm. Intressant, det är ju rätt mycket den kategorin utifrån socioekonomisk bakgrund som jag och min partner tillhör. Måtte inte alla bra gårdar och marker bli uppköpa nu kommande år? Ja, som sagt: jag är en orolig själ.

tisdag 5 januari 2021

Att leva i jobblivet

Igår började arbetsveckan för mig. Jag har alltså börjat på nytt jobb i pandemtid. Det är både lyckat och inte alls lyckat. Fördelen är hemarbetet: det ger ändå en viss känsla av frihet. Att jobbet liksom känns på låtsas? Särskilt när man som jag är ny och inte riktigt är igång med uppgifter än. Nackdel: herregud, satt igår och skrek på datorn på grund av tekniktrassel.

Men lönen, åh, jag är fortfarande lycklig över den lön som dök in i december. Har verkligen varit okej att haft CSN och klara sig på det, men åh, lönen kändes lite som min enda form av knark. Penga-knarket. Problemet är att knark ju har en rätt kortsiktig effekt: jätteskönt med kicken (pengar på kontot!) men sedan försvinner det ju litegrann. Eller alltså, det kommer ju göra det när jag väl har tillvant mig med att ha en månadslön igen.

Hursom. Jobbstart. Resulterade alltså direkt i teknikstress och att jag satt och skrev på datorn som sagt. Inte så harmoniskt. Hög grad av irritationsnivå. Är det att jag känner mig arg över att vara tillbaka i jobbhjulet igen? Att det paus jag haft under ett halvår definitivt nu är över och nu är livet såhär: sitta på en pinnstol vid köksbord och svära över webbkurser som vägrar fungera. Välbetalt, absolut, men så...meningslöst. 

Så jag blir en hemnet-surfare. Kollar gårdar. Kollar skogsmark. Kollar odlingszoner; hur högt upp i landet och i Småland/Värmland/Hälsingland klarar sig de små persikoträden som jag ska ha någon gång? De viktiga frågorna. 

Detta skavande gör hela konceptet 30-/40-/50-årskrisser/livskriser generellt så mycket lättare att förstå sig på att en hamnar där i krisen. Har en idé om att denna "offentliga" anonyma dagbok (haha - tror knappt jag har några läsare? Men om någon är här: hej!) kommer hjälpa mig att hålla mig på en livskurs. Inte resultera i kris utan steg för steg ta mig dit jag vill. Ekonomisk trygghet och jobbrelaterad frihet med ett gäng persikoträd och hönor. Inshallah!


måndag 4 januari 2021

Den oroliga ekonomisjälen

Vi behöver prata om den. JAG behöver prata om den. Min oroliga ekonomisjäl. När andra (exempelvis min partner) oroar sig för diverse kroppsliga åkommor så är min high way till oros-helvetes-gapet att haka upp mig på något i kraftfältet "ekonomi". Exempel: när vi köpte bostadsrätt (min första) för ett par år sedan: jag kunde vakna upp mitt i natten med slutsumman på lägenheten som ett tyst skrik. Det var som att jag drömde om det talet? Lyckades ju även med bedriften att köpa på en absolut topp innan bostadsmarknaden störtdök med ett antal procentenheter, så det räckte ju lång väg för att jag skulle känna att jag gjort Livets Största Förlustaffär Någonsin. 

Vår lägenhet skulle antagligen inte inbringa sitt inköpsvärde idag heller. Inköpet/budgivningen skedde innan jag på riktigt hade förstått kraften i sparande/investerande/ränta-på-ränta. Jag var mer lycklig över att jag hade så pass mycket pengar att det liksom GICK att köpa något i det område jag verkligen, verkligen ville bo i. Förenklades förstås av att vi var två. Hade månaderna innan sökt på egen hand och med ett lånelöfte som för valfri person i mindre småstad/samhälle skulle kunna köpa ett eller två hus för, men som i storstadsområde knappt räckte till två rum. Snarare ett.

Hursom. Oron. Den är ju som jag varit inne på tidigare tvåeggad. Den har hjälpt mig i att vara sparsam och hela tiden vilja samla mer och mer. Men den kostar mig också; den kostar i sömn, att vakna med förbannade siffror i huvudet som gnager i själen, och den kommer garantera kosta mig när det gäller att investera. För jag vågar liksom inte så mycket? Mitt oinvesterande sparkonto, det är liksom närmare två år buffert som ligger där om jag skulle slå ut mina nuvarande levnadsomkostnader. OK om jag precis hade inträtt i FI/RE - men hallå, jag har ju ett jobb? Jag lägger undan tiotalet tusenlappar varje månad - det borde räcka rätt gott tillsammans med en mindre klumpsumma om kanske ett halvårs utgifter. Dessutom när jag bor med partner med god och säker inkomst också. Men nej. Sparasparaspara. Hamstrahamstrahamstra. 

Därav att jag vill köpa skog tror jag? För den kan jag se. Den kan jag lära mig ta hand om. Bostadsrätter och aktiefonder känns så mycket som hitte-på i jämförelse. Hittepåbelopp och hittepå-marknader. Mark är ju alltid mark. Så länge man inte börjar spekulera i träskmarker i Florida som på det gamla 1920-talet. Men det ska jag försöka undvika. Gillar dock myrar så inte omöjligt att jag faller dit på det ändå. Tänk en fin myr i fjällmiljö! "Det här är min myrmark. Här bryter jag torv till mina odlingar. Här bor mina fjäll-lämlar och här är mina förkrympta fjällbjörkar". Gör mig ändå glad att tänka på det. Småland har väl rätt mycket myrmark också?

Renodla och förenkla

Har i helgen ägnat tid åt att ändra runt bland mina fonder. Inget sälj, oh no det är ju förbjudet för mig. Däremot försöka renodla lite. Har absolut merparten av mina investeringar på Avanza, där jag haft ca 10-15 olika fonder (exempelvis 3-4 olika globalfonder). Har adderat, men aldrig riktigt tagit bort någon. Med resultatet att det är lite väl svårt att få någon överblick. Senaste tidens nyinvesterande har istället varit i de där nymodigheterna sparrobotar (i mitt fall på Lysa). Har ändå känt att jag vill fortsätta även med Avanza - och därav: renodling! Omstrukturering! 

Ett tips: håll inte på och flytta över pengar mellan konton och banker när det är långhelg, om du är en orolig ekonomisjäl likt moi. Slutade med att jag satt 45+ minuter i storbanks telefonkö idag, för att få betryggande beskedet att de pengar som överförts/försvunnit två dagar innan (ett litet nätt belopp på 50.000) inte hade gått upp i rök. Denna katastroftanke som ofta kommer för mig när pengar dragits från kontot, men fortfarande inte dykt upp där jag vill ha dom. Logiskt sett vet jag förstås att sannolikheten för just det inte är så stor, men KÄNSLAN. Usch. Nu i eftermiddag dök dom i alla fall upp. Halleluja. Så enkelt att skapa liten andrenalin-stress-kick till sig själv.