Jag har alltså nyligen börjar arbeta statligt. På en tjänst som jag verkligen velat ha. Det intressanta: när jag blev erbjuden tjänsten så kände jag mig ändå inte så glad. Utan närmaste känslan var snarare lättnad, ”nu får jag bra tjänst med bra lön”. Framförallt slippa arbeta kliniskt med patienter. Men det är skillnad att bli lättad över att slippa något jobbigt (arbeta med patienter) till att känna att man rör sig mot det man vill. På fint psykologspråk: röra sig i värderad riktning. För min sån riktning är ju egentligen att inte arbeta alls. Eller inte som en klassisk anställning i alla fall, utan istället att arbete/intresse/fritid ska gå ihop mer. Eller åtminstone att intressen/fritid ska bli en mycket större andel av min vakna tid än vad det är idag. Exempelvis: ha en odling, få till ett litet överskott som kan säljas. Bin och gårdsförsäljning av honungsburkar? Kul! Synd bara att jag är så himla rädd att bli stungen av bin, men mer för att illustrera konceptet. Kanske rent av starta någon rätt fånig aktivitet som ”skogsbad” (tjusigt ord gör att befinna sig i en skog och typ andas och gå) för utmattade tjänstemän? Mm!
Min partner som gillar att knacka kod har rätt enkelt att kunna göra lite inkomstbringande småuppdrag utifrån det intresset. Mitt främsta intresse är ju att äta choklad och läsa böcker så där av mina ovanstående funderingar. Behöver hitta något som andra kan vara intresserade av att betala för. Just ja! Höns och sälja överskottsägg! Höns tror jag verkligen kan bli ett intresse, verkar mysiga! Jajamän. En sidoinkomst för min fel vore främst mentalt viktigt gör att faktiskt våga ta klivet bort från att låta min tid bli köpt av en arbetsgivare. Ta tillbaka min tid. Det är ju egentligen det som är drömmen om FIRE (Financial Independent/ Early Retirement).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar