Ställt upp datorn på köksbordet, also known as hemmakontoret. Har nu arbetat i statlig tjänst i snart två månader. Rätt stiltje jobbmässigt för mig på grund av chefsbyten så jag hamnar lite på min egen kant som nyanställd och det faktum att en inte är på en fysisk arbetsplats. Skönt på ett sätt, men också gnagande känsla av att "såhär ska det ju inte vara, jag måste ju vara produktiv och visa vad jag kan!". Återigen handlar det väl om att behöva inse att det kommer börja rulla igång, men ja, ändå gnagande.
Samtidigt: hade jag varit kvar inom hälso- och sjukvården nu hade det med all sannolikhet varit full rulle (och då är jag inte ens sjuksköterska/läkare på sjukhus liksom), med arbete i visir och massa jobbigheter i det. Så glad att slippa det. Känner mig verkligen som en priviligerad tjänsteman som sitter lite pösigt på sin (pinnstol) hemma och klagar på att det är för lite att göra. Har aldrig känts så tidigare på en arbetsplats, i alla fall inte mer än 1-2 veckor för sedan har allt rullat igång i ett ofta hiskeligt tempo.
Så jag pöser på. Handlar en semla på lunchpromenaden. Gör lite bankärenden på min privata dator. Läser protokoll och annat på jobbdatorn. Också en tillvaro, om än en ovan sådan. Samt detta: min nuvarande tjänst är tidsbegränsad till två år. Tyckte först att det kändes lite stressande att inte ha en fast anställning, men börjat inse att det finns fördelar med detta. Om jag vill lämna ekorrhjulet, eller åtminstone minska det, om två år blir det rätt naturligt när tjänsten går ut. Förhoppningsvis är jag och min partner redo för någon slags omprövning då: fortsätta att arbeta och samla kapital, eller är det något annat vi vill? Som sagt är vi ju inte helt i synk på när Livsplanen 1.1 om odlingar/gårdsliv ska inträffa tidsmässigt. Men det blir som en checkpoint på vägen i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar