Vad jag vet just nu idag

 Okej, så jag vet att jobba 100% inte är min drömtillvaro. Men det är ju inte bara det: jobb tenderar att leta sig in även utöver jobbtimmarna för mig. Ofta manifesterat i dålig sömn, viss oro, jobbtankar som smyger sig på. Jag har haft anställningar som det inte är så konstigt att det blir så (arbeta med människor som mår psykiskt dåligt i organisationer som inte direkt tar hand om sina anställda, typisk dålig kombination). 

Balanserade länge farligt nära någon slags stress/för lite-återhämtning-avgrund. För man vänjer sig också med att liksom må skit? Lyckades i alla fall bryta det. Tack käre mig själv och lyckliga omständigheter för det. Men främst: tack mitt rejäla fuck-off-kapital. Hade inte vågat utan det. Och även med det, var det läskigt att (återigen) bli student och ta CSN. Det är vad jag gjort i drygt ett halvår. Nu anställd på trygg statlig tjänst, med förhoppningsvis bättre arbetsvillkor. Men ändå: jag vill något annat! Förslagsvis:

- leva och bo där jag har odlingar&trädgård.

- höns finns där också. Några myskankor som äter snigjävlarna? Rent av några får och några tjuriga getter?

- jag är på gården minst 75% av min tillvaro. Inget jobb att pendla till dagligen. Min grund är på gården tillsammans med min partner.

- finns barn på gården? Jag hoppas. Om inte: en, två dumglada hundar och tre stundtals tillgivna bondkatter.

- skog vill jag äga! Vara skogsägare. Inte bara ”hej jag äger mina aktieindexfonder och det är det jag har allt mitt kapital i. Heja heja!” Är norrlänning i grunden. Skog är något konkret och alltid, alltid värdefullt. För djur&insekter&mikroliv. Gå skogskurser i hyggesfritt skogsbruk och lära mig varsam skogsförvaltning. Råka köpa något himla sorgligt kalhygge och låta det växa upp och skoga till sig under min levnadsbana. Vore ändå fint att följa.

- bo nära ett samhälle och någon slags bya-gemenskap. Inte för nära varandra, inte för avskilt. Tillräckligt nära så storstadsfolket kan åka till en under en två-tre dagars helg?

Livrädd för:

- Känna mig ensam&isolerad på landet utan några kopplingar till någon. Relationen slitas sönder av att det inte blev som vi hoppades på. Att vi ska ha blivit förälskade i ett hus vars skador och hussvamp inte ens besiktningsmannen kunde förutse. Se hur frihetspengarna äta upp av kostsamma renoveringar på ett ställe vi tvivlar på om vi vill vara kvar på.

Hepp! Det är svårt att våga!