Brottats en del med dilemmat hur mycket jag/vi borde spara idag i förhållande till vad vi skulle förlora i, tja, livskvalitet? Har tidigare inte haft så stora fasta utgifter, utan extravagansen har snarare bestått i restaurangbesök, resor, etc. Senaste året har istället (och i linje med corona-livsstilen) blivit få dyra spontana utgifter. Istället har våra fasta kostnader ökat, och det för att vi har börjat att hyra ett torp - och för att kunna ta oss smidigt och när vi vill till torpet: köpt en bil.
Torpet kostar i månadshyra mer än avgiften vi betalar till bostadsrättsföreningen. Så det är en betydande kostnad, men fortfarande totalt sett billigare än vad jag som singel betalade i hyra på andrahandsmarknaden i Stockholm. Men ändå: fortfarande en stor kostnad, även sett till att vi aldrig skulle övervägt att ens skaffa bil om vi inte haft torpet.
Samtidigt: utan torpet, hur hade vi då mått under senaste året? Betydligt sämre kan jag lova. Och utan torpet: hade vi då ens förstått att vi gillar så pass mycket att hålla på med trädgård och odlingar? Så det är svårt. Torpet har ju puttat oss i livsriktningen "det här vill vi ha mer av!". Och det är inte läge att nu lämnar staden för ett liv på landet helt. Eller tja, jag är nog det men min partner är inte det. Så jag bidar min tid. Gäller bara inte att börja räkna på vad torpet kostar totalt sett till uteblivna investeringar, så länge jag låter bli att tänka på det så känner jag mig ändå helt OK med upplägget. Är fortfarande så glad att vi ens fick möjlighet att kunna hyra det (och nej, kunna köpa loss det kommer aldrig kunna bli ett alternativ, tyvärr).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar